Hm, jag kunde inte somna förut.. och det var nog mest för att jag tänkt på en sak ganska länge antar jag.. som jag måste få ner i ord i bloggen.

Jo det är så att jag inte förstår en sak, eller jo jag förstår men.. skitsamma vi tar det på en gång.
Folk som är rädda över att vara ensamma efter ett förhållande. Jag har stött på detta x antal gånger när folk berättat. Självklart förstår jag själva grejen att det är tråkigt att vara ensam och bli dumpad.. självförtroendet kanske inte är på topp då. Men ändå.. att försöka hitta någon direkt.. för att slippa vara ensam. Vad är man rädd för? Eller är det så att det ligger på självförtroendet, man tror sig inte klara sig utan någon vid sin sida. Och är det så borde man ta tag i det. Kan man bara må bra om man har en partner?

Kanske borde jag inte uttala mig egentligen men jag gör det ändå, för jag kan nästan relatera till detta. När det nästan tog slut mellan mig och min sambo så var jag såklart förstörd. Tänk er en skål där hela ens liv är i.. och så kommer någon med en jävla elvisp och rör runt, runt.. i en evighet. MEN.. men.. det finns alltid ett men. Efter ett tag (ca en dag) så började jag tänka logiskt igen.. jag var självklart ledsen men jag kunde ändå lyckas tänka så pass klart att detta skulle bli bra. Jag accepterade läget att jag ev. skulle bli singel igen efter ca 4 år. Kanske accepterade jag det lite för fort och gick nästan vidare inom mig.. Jag tror t.o.m. jag började tänka på vad jag skulle göra som singel.. vart skulle jag gå ut? Vad skulle hända sen? Jag tänkte helt enkelt framåt. Och jag tror starkt på att det har med min självkänsla/självförtroende (lär er skillnad på det föresten) att göra. Som ni vet förespråkar jag att alltid se positivt på saker och ting, och jag ska försöka att inte låta så geeeky nu, men jag gjorde ett test på facebook och där stod det att jag hittat den jag var. Och det stämmer väldigt bra, jag klarar mig utmärkt själv. Jag menar, jag var singel i 16 år.. (med undantag för många korta romanser/förhållanden) och förhållandet var i 4 år. Vad väger tyngst? Jag klarade mig utmärkt innan, så tänkte jag. Varför skulle jag inte göra det igen? Egentligen hade jag ingen lust att skriva detta inlägg, eftersom det reflekterar en dålig period och jag lägger oftast sådant bakom mig men ibland måste man få skriva av sig right? Och jag vill absolut inte säga att det ska vara si och så för att det var så med mig.. men tanken om just att så många är rädda att vara själva..gör mig så förvånad.

Nej det jag försöker säga är att..ja jag vet inte egentligen. Hitta er själva innan ni hittar en partner?

För er som inte vet eller undrar.. nej jag är inte singel. Vi är fortfarande tillsammans och har det nog ännu bättre nu än förr. Man blir så vuxen ibland ;) haha. Nu ska jag försöka sova, ska till skolan imorgon, någon tant som ska föreläsa för oss tydligen.