Inställning
Detta ämne har tagits upp i div. större bloggar sedan innan.. men jag kan inte göra än att hålla med dom när dom skriver om det. För det stämmer så bra. Det handlar om inställning till saker.
Jag själv är väldigt ofta glad och positiv till saker, och om jag inte är det så försöker jag vara det iallafall. För man kan alltid hitta något bra i någon eller något. Allt handlar ju om inställningen till saker.. Är du negativ inställd på t.e.x. något ämne i skolan så är det klart det kommer gå dåligt. Men om du kan hitta något bra i det hela så kommer du må mycket bättre och det kommer förmodligen gå mycket bättre.
Själv hatar jag skolan, men vad är det som får mig att klara det? Jo jag tänker så här nu. Efter jag är klar med skolan kommer jag ha betyg (bra hoppas jag också) så jag får bra jobb som gör att jag har en bra ekonomi. Övriga saker är att jag får lära mig nya saker i div. ämnen.. Tex psykologi. Jävligt intressant ämne.. kanske kommer jag inte ha nytta av det jag lärt mig för fem öre i framtida jobb. Men jag har ändå lärt mig något nytt. Sen får jag träffa nytt folk också, och det betyder inte att alla blir mina närmaste vänner..men det underlättar att prata med folk. Jag träffade bla. Sanna på Komvux första dagen. Och nu är det henne jag hänger med där, för jag tycker hon är en riktigt bra tjej! Förmodligen lär jag säkert lära känna någon mer, och det gör mig inget. För kontakter är bra att ha i dagens samhälle.
Jag skulle kunna tänka negativt hela tiden också, men hur jävla kul är det på en skala? Jag skulle ju bara bli deprimerad och hoppa av skolan och bli arbetslös. Nej tack. Jag tänker hellre positivt & mår bra! Negativa människor är väldigt jobbiga, och dom tar så mycket energi. Jag slår ofta av mig själv på ett sätt om någon är för negativ, man kan säga att jag går på automatik då. Jag svarar men jag lägger inte ner hela min själ i det. För varför ska jag må sämre för att någon inte väljer att hitta något positivt i saker?
Självklart mår man ju mindre bra vissa dagar, så är det ju för alla. Även för mig, tro det eller ej ;) Och det är helt normalt.. man måste ju må dåligt ibland för att kunna må bra. Men det är ju samma där, du måste ju vilja må bra. Vissa väljer den enkla vägen och stannar på den mörka och svåra vägen. För det är enklare där än att försöka må bra. Klart som fan folk blir deprimerade då. Jag har ingen förståelse alls för dom.. vill man må dåligt? Tydligen. Finns ingen ursäkt. Lathet kanske.
Nej men det är ju så att man måste resa sig efter varje fall, för tro det eller ej så går det. Vad det än är. Hello, detta är Sverige.. att få hjälp är inte så svårt. Det gäller att tro på sig själv helt enkelt. För om du inte gör det så lär ingen annan göra det heller.
Att ha mål och drömmar är också viktigt tycker jag. Jag har mina mål och drömmar.. och jag tror att jag klara dom. Mina tankar och drömmar är väldigt höga. Jag har alltid trott jag ska bli något stort.. att sitta i en kassa i en butik är inget jag kommer göra i mitt liv. Kanske som tillfälligt jobb då och då.. Men jag tror stenhårt på mig själv att jag kan bli något. Mina mål är ganska många, en del mindre och en del större. Men jag försöker beta av dom där små först för att komma till dom större. Sällan jag pratar om mina mål och drömmar, varför vet jag inte. Men det har nog bara blivit en vana. Vill folk veta får dom fråga.
Ser ni något negativt i denna text i överlag? Nej.. för jag hade en positiv inställning när jag skrev detta. Testa det du med.
Ens egna inställning påverkar verkligen hur saker ter sig, alldeles rätt :). Men så svårt att ha en positiv inställning ibland, man måste tillåta sig själv att vara nere också, bara det inte inte tar över helt :)
För det första: Det märks att du inte har varit deprimerad.
Jag har varit deprimerad i flera år, är 18 nu. Jag VILL må bra, jag VILL kunna tycka om mig själv och kunna tänka positivt. Men hur lätt är det när man hela tiden känner sig nere och är konstant trött och ser mörkt på allt? När man inte har några drömmar eller mål. När allt känns tungt och jobbigt. När man hatar sig själv och känner sig som en dålig människa för att man känner som man gör, för att man inte är en glad och positiv människa med ett fungerande liv. När man har glömt bort hur det känns att må bra.
Det är lätt för dig att sitta och snacka massa när du inte haft de problemen.






