Jag har alltid haft lätt att få kontakt med äldre människor, det spelar ingen roll om jag sitter på bussen eller om jag handlar. Dom verkar ha en dragningskraft till att börja prata med mig, vare sig det är något de vill klaga på eller om de vill prata rent allmänt. Enligt min sambo så är det för att jag ser snäll & trevlig ut. Kanske stämmer det att det är så..

För en vecka sedan kanske så var jag till stan och då skulle jag gå in i en butik. Och då ser jag att en medelålders kvinna har händerna fulla av påsar och div. saker. Jag öppnar då dörren åt henne och håller upp den, hon kollar upp och ser verkligen förvånad och tittar på mig från topp till tå. 10 sekunder senare ler hon och utbrister ett tack och går glatt vidare.

Denna vecka var jag och handlade på Coop. Då stod jag i kassan och skulle betala, drog mitt kort och gick för att packa ner mina enstaka varor. Efter mig kommer en medelålders man som har något slags handikapp då han har svårt att gå. Han ställer sig brevid mig och börjar med att ta upp en påse.. Dock har han lite svårt att få upp den, alltså så den öppnar sig. Han försöker kanske någon minut eller två, och då frågar jag honom om han vill ha hjälp. Men då lyckades han. Och han sa att de där plastpåsarna är så svåra att öppna.. Varav jag svarar artigt "jo det var ju bättre förr" Han skrattar och håller med. Jag skrattar jag med och ler och önskar honom en fortsatt trevlig dag. Då kom han av sig lite.. "eh..va..jo.. tack detsamma" blev hans svar.

Jag förstår inte detta med att bli förvånad över när någon är snäll och trevlig emot en, eller är det bara när det gäller yngre människor? Tror dom att vi ska vara otrevliga hela bunten?

Trackback-URL för detta inlägg: